Helex goning world wide baby!

Det har nu hunnit bli lördag, snart mitten av november men det känns som att man är mitt i sommaren. Det svåraste med att vara här nere är nog att anpassa sig, anpassa sig till klimatet, tiden, folket och självklart språket. Det som jag ännu inte riktigt fått grepp om är klimatet kontra årstiderna, jag menar man vaknar upp av att man bländas av solen och fåglarna kan aldrig sluta sjunga samtidigt som man kollar på mobilen och ser då "Lördag 14:e november", helt sjukt... Första tanken är ju typ att det är mitten av sommaren hemma i Luleå, typ 14:e juli men så är ju inte fallet. Julafton är snart här, en jul utan snö är minst sagt annorlunda, det känns inte som en riktig julafton. För tre år sedan var jag här nere över jul också och då började dagen med att jag och Hans for ut och cyklade 50 km klockan 05.30 på morgonen, tog sedan ett dopp i poolen innan paketöppningen, ganska annorlunda med jämförelse vad man är van vid. Tanken bara att ni vaknar där hemma varje morgon och måste nästan kämpa er på med era långkalsonger för att inte frysa vid frukostbordet gör mig lite nere, alla förtjänar denna värme just nu. Jag äter frukost i kallingar ute vid poolen, tar ett snabb dopp innan det är dags att röra på sig mot nya äventyr då iklädd shorts, linne och flipp-flopps...Jag skriver inte detta för att göra er avundjuk, eller jo litegrann men jag vill också att ni ska veta att jag saknar er och önskar att ni vore här! Ärligt.

Gårdagen var en lyckad fredag, 25 deltagare på passet innebär en ökning i rätt riktning (17 senast). Det är så fantastiskt roligt att stå där uppe på scen, lära ut det som man tycker är bland det roligaste av allt på jorden samtidigt som man får positiv feedback för det. Jag har verkligen utvecklats som instruktör medans jag varit här nere, jag har ju bara haft 5 pass nu men utvecklingen har gått väldigt snabbt framåt. Nu kan jag leda ett pass med rätt teknik, teknik-prat och språket på ett sådant tryggt sätt så att jag även kan bjuda på min personlighet på samma sätt som hemma i Sverige. Man känner sig oövervinnerlig vid vissa tillfällen, då man genomfört ett perfekt pass är en av dom tillfälllena, utan tvekan. Hans kom in i mitten av klassen då utfallslåten genomfördes med sin monster kamera och fotade, otroligt uppskattat! TACK HANS! Jättekul att få lite bilder in action och som ni ser så representerar jag Helex även här, en gång en Helexare - ALLTID en Helexare och jag är väldigt stolt över det. Detta är bara ett utplock av de bilder han tog, 25 stycken i salen varav jag plus en till av det manliga könet.

Sedan var det dags för fotbollsmatch igårkväll mot de galna irländarna. Hade aldrig sett dom spela men hade hört att dom spelade riktigt fult och tufft. Matchen startade och vi tog ledningen 1-0, i halvtid stog det dock 1-2 till dom... Efter 20 minuters spel hade jag blivit nertacklad 5 gånger riktigt brutlat, man dribblar förbi dom med bollen och springer vid deras sida då dom plötsligt bara slänger sig med dobbarna före och sparkar ner en. Utan att röra eller ens vara nära bollen sparkar dom vårdslöst ner ens rätt så massiva ben... Frustrationen och ilskan kom verkligen fram men det var bara att spela deras spel och bita ihop. Ett sargat Old Boys satte sig i pausvilan för att lägga upp taktik, "spela hårt med mycket kontakt" var det enkla budskapet från Cameron, vår kapten. Gick ut i andra och gjorde precis vad vi pratat om, jag spelade fortfarande shysst, var bara lite extra hård i närkamperna. Flera gånger ställde jag mig bara ivägen medd axeln då dom försökte ta sig förbi så att de bokstavligt studsade tillbaka för de var inga grabbar som hade storleken att förlita sig på direkt, långa och taniga mest... Tryggheten då man vet att man kan bänka 3-siffrigt utan problem kändes som en trygg stöttepelare då man gick in i närkamperna. Jag skulle aldrig kunna glidtackla efter någons hälsenor men att stå ivägen med överkroppen gör jag mer än gärna. Vilket fall som helst så blev det en desto tuffare andra halvlek och dom tog ledningen med 1-3. När det var drygt 3 minuter kvar reducerade jag till 2-3 men närmare kom inte Old Boys denna fredagkväll. Domaren blåste i pipan och den 2 matcher långa sviten av segrar var bruten, 2-1 för the amazing swede... Men vi har ingen ansledning att hänga läpp, vi leder fortfarande tabellen med 2 pinnar och väntar en ny tuff match nästa vecka.

Igårkväll var Rob Munroe på middag (familjevän), Hans grillade steaks och potatis, hade en jättetrevlig middag. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge för jag hade blivit inringd att jobba natt skiftet igen, 10-03... Gårdagens uppgift var att duka i ordning för ett bröllop (300 st) vilket innebar 30 bord att duka. Jag räknade ut medans jag dukade upp alla dom där borden att totalt dukade jag upp: 300 sideplates, 300 dessert forks, 300 dessert spoons, 600 forks och 900 knifes. tog drygt 3 timmar att ställa i ordning hela den där wedding function:en, är officielt ett proffs på att duka nu:)

Nu (lördag) ska jag fara till gymmet och köra ett snabbpass innan jag far till jobbet. Jag ska nämligen jobba i functions ikväll och servera vid det där bröllopet som jag igår dukade upp för. Kommer bli otroligt roligt, ser verkligen fram emot det! Jobbar 16-midnatt och mest troligt morgon imorrn på söndag också.

Tills jag skriver igen får ni ha det riktigt bra! Ta hand om varandra!

Älskar dig Matilda<3