Ater hemma i Melbourne, i ett stycke...knappt

Vilken resa, vilket aventyr, vilket paradis, vilken drom. Great Ocean Road. 9 dagar blev det tillslut, ensam campandes i skogen bland kangruer, giftormar och spindlar samt under en klar och starnrik himmel som man bara trodde fanns i sagobockerna. Jag hade vissa forvantningar pa resan. Jag ville fa ut nagot av den, jag hade ju hort sa pass manga bra saker om den omtalade kustkorningen vasterut fran Melbourne. Jag maste saga nu, utan att forsoka lata super-klassisk, att resan toppade mina forvantningar stort. Jag fick inte bara uppleva ett paradis till landskap som jag korde igenom, jag fick aven utforska en helt annan varld av surfing, leva med och bland Australiens omtalande wildlife och sedan som en bonus pa hela sagan fick jag vanner for livet. Vet inte om man kan begara sa mycket mer.

Att forsoka aterberatta 9 dagar sa har ratt av i en relativt farglos blogg kanns for mig svart. Jag kommer istallet att ge er en summering med lite bonusdetaljer pa de stora hojdpunkterna! Detta ar The Man Down Under ute pa aventyr langs Great Ocean Road.

Allt startade en mandag morgon, oerhort taggad efter ett tidigt bodypump-pass, packning och inhandling av de senaste sma men ack sa viktiga detaljerna for en perfekt roadtrip (ipod FM converter, sa jag kunde lyssna pa Ipoden i bilen). Dagen kunde faktiskt ha startat battre, insag efter bodypumppasset att jag fatt en parkeringsbiljett pa 500kr for att ha parkerat inom permit zone utanfor gymet. Shit klockan var 6.00 och backsvart, ingen aning om skyltar och dylikt... Men trots den starten sa kandes det okej, det var bara att "slipa om skrillorna och kora igen", fel dag att ha sura miner. Korde sedan tva timmar ner till ett stalle som heter Lorne dar jag hade bokat tva natter pa ett hostel, som for ovrigt var mina enda planer for resan in front of me, resten skulle jag klura ut efter vagen. Tva minuter efter att jag checkat in traffade jag en spanjor vid namn Joseph som bodde i samma rum som jag. Han var ute pa aventyr, liftade sig fram genom Australien och hade en ny funnen karlek for surfing. Vilket vi insag attvi hade gemensamt. Vi satte genast paoss vara vatdrakter och gick ut for att surfa, vi blev tillslut i vattnet hela 6h, utan att satta vara fotter pa stranden. Vi blev tvungna att sluta p.g.a att solen gick ner. Det var en underbar start pa en resa som redan nu sag ut att kunna bli en drom. Gemenskapen som sedan fanns pa hostlet ar ratt overklig, oerhort socialt och trevligt. Dagen darpa fortsatte sedan i samma harmoni som den tidigare slutade, det var ju trots allt surfingen jag sokte efter pa detta aventyr! Den tredje dagen kom och det var nu dags att rora pa mig, jag hade hort mig for med lokala surfare att ett stalle utanfor Apollo Bay called Johanna Beach var stallet jag skulle aka till om jag sokte efter "the perfect wave". Jag tog Joseph, "Pep", med mig och vi bilade till Johanna beach, med ett stort beroende pa bra vagor. En rolig road-trip, slar dock inte min, V.A, Lucas och Makis roadtrip pa den gamla goda tiden uppe i Brisbane, men nastintill. Vi kom fram, insag att det var det paradis jag sokt efter. Det verkade som att jag antligen kommit hem. Surfade hela dagen for att sedan campa i mitt talt pa natten. Dagen darpa vaknade vi upp med solen, surfade till lunch for att sedan ta ett uppehall for att skjutsa Pep till narmsta busshallplats. Vi hade bestamt os for att splitta upp oss och ga egna vagar ett tag, han ville rora pa sig mer medan jag var supernojd att stanna hoss Johanna. Pa vagen tillbaka till mitt paradis hander nog det mest omtumlande och overraskande pa min resa. Fran ingenstans hoppar en kangru fram framfor min bil, jag hinner knappt reagera innan jag forst kor pa honom for att sedan aven kora over honom i 90km/h. Jag var i chock. Bilen var relativt kvaddad. Kangrun var dod.

Sekunden detta hande sa gjorde min resa en "tre-sexti" vilket ledde till nya oforvantade aventyr. Jag ringde polisen och rapporterade olyckan, men det rackte inte, jag var tvungen att fara till narmaste stad vilket var Apollo Bay for att gora en riktig rapport for min forsakring av bilen - vilket jag sedan insag att vi inte hade. Samtidigt borjade det aven regna oerhort tungt, och bilen min laker in da det regnar. Sa dar sitter jag i en bil som laker vatten i forarsatet, nyss pakort en bamse kangru slingrandes ner for dom minsta vagarna jag nagonsin kort pa som aven gick mellan klippor. Valdigt chockad samt smatt vettskramd anlande jag till Apollo Bay och polisstationen. Fick allting overstokat, bilen var korduglig men det sag ut som att jag kort in den i ett trad... Lysena till vanster var i sma bitar samt min motorhuv ar omojlig att oppna. Men men, bara att lagga pa ett leende och hitta pa nagot nytt att gora.

Detta gjorde sa att jag blev kvar i Apollo Bay i 2 natter, stannade pa ett jattefint hostel och traffade pa nytt nya kompisar vilket alltid ar trevligt :) Direkt da vadret blivt bra igen stack jag tillbaka till min paradisstrand med paradisvit sand och meterhoga vagor. Denna gang traffade jag en van, som nu i skrivande stund ar kvar dar pa campinplatsen ensam och lever drommen. Han ar den jag conectade allra mest med under hela min resa, han ar en van for livet - utan tvekan. Hans namn ar Urban Andersson (ser valdigt svenkst ut) men kommer fran Kalifornien dar han jobbar som surf instructor. Han ar fodd den 22 augusti 1990, reser for tillfallet bara rut i Australien for att finna hamoni och lycka. Han alskar att lasa men framforallt att skriva! Vi hade sa manga saker gemensamt och vi hade sa kul tillsammans! Surfade i tva hela dagar, drack vin till solnedgangen och pratade om livet. Hade den basta stunden pa hela mitt aventyr tillsammans med "Ben". Jag kommer skriva mer om denna drom, kommer skriva mer om Johanna och var relation oss emellan. Kommer nog lagga upp nagra rader fran min dagbok som jag skrev pa plats senare har i bloggen.

De tva sista dagarna bjod jag ner Bella, John och Otis till Apollo Bay och det finaste hostelet som dom alltid velat bo pa sen dom kom till Melbourne som tack for att jag fatt bo hos dom under min vistelse. Dom blev valdigt glada och uppskattade verkligen min gava. Som sagt sa var det nagot dom velat gora under en lang period. Vi vandrade upp till vattenfall, hade mysiga frukostar och middagar samt besokte dom varldskanda 12 apostles. Vi hade supermysigt tillsammans, det var jattekul att se dom alla slappna av tva dagar i en skon miljo.

Jag paddlade ut VARJE dag, vissa dagar blev det endast 1h p.g.a daliga conditions och sedan en annan hela 9h. Jag tranade VARJE dag, allt fran lopning till djungelgympa. Men framforallt jag levde VARJE dag, tog verkligen vara pa varje sekund. Dessa var mina mal med mitt aventyr, och jag uppfyllde dom till punkt och prickar. Jag ar nojd.

Hall utkik for inlagg dar jag kopierar min dagbok fran resan! Detta borjar nu bli for langt sa det ar dags att knyta ihop sacken. Kunde tyvarr inte lagga upp nagra bilder, det vill sig bara inte for tillfallet! Kommer snart :)

"Var lycklig och tacksam at de sma sakerna i livet, allt annat ar bara en bonus"