I have a dream...

Dreams do come true, I´m now a living proof of that.

Vet inte hur jag ska framföra min känsla som lagt sig i min kropp just nu. Jag visste att denna resan skulle bli underbar, att det skulle bli mitt bästa beslut jag någonsin tagit och ett äventyr jag aldrig skulle ångra... Men jag hade endast drömt om att den skulle bli så här fantastisk. Ikväll förblev en av mina stora drömmar och mål här i livet till verklighet, en verklighet som visade sig vara allt och mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat drömma om.

A DREAM IS A WISH FROM THE HEART
MY HEART HAS SPOKEN
THE HEAVEN HAS LISTENED

Det började med att jag besökte gymet igår, lyckades få kontakt med en tjej vid namn Sharen Sue-See som är manager över Fitness First´s alla instuktörer i Brisbane. Hon var vältränad... Min första tanke var "Shit sådana där ben vill jag också ha. Dom är dubbelt så stora som mina..." Vi pratade ett tag och jag fick berätta om Helex och mina erfarenheter som instruktör. Jag fick känslan av att hon nog tyckte att jag var för ung och för lite erfarenhet för att vara uppe bland "the big guys in Brisbane" men lilla Gustav från Luleå skulle även han få sin chans att övertyga henne. Vi förde sedan en dialog liknande nedanstående:

-So what are you up to tomorrow night? frågade hon

-Nothing special, why? svarade jag

-Awesome, then you are teaching a class in Carindale at 7.30 pm.

Jag gick in till gymet för att köra otroligt självupptagna biceps framför spegeln, trött efter 10 timmars jobb. Får sedan veta att jag ska hålla ett pass, i Australien, på engelska om drygt 24 timmar. Det nytvättade linnet och det tajta svettbandet runt underarmen spelade plötsligt ingen roll. Allt skedde så snabbt, under 10 minuter hade plötsligt en ofattbar chans dykt upp framför mig jag liksom höll det i mina egna händer, att kunna fullfölja min stora dröm och bli instruktör overseas. Jag visste redan då hur det skulle gå för om det är något jag kan extra bra så är det att prestera då det egentligen gäller. Jag kollade på Sharen med ett stort leende och sa:

"Alright, let´s do this!"

Är det något jag gillar så är det utmaningar, helst då man måste överträffa sin förmåga för att kunna klara av dom. Jag skulle nu på några timmar välja ut en benlåt, bröstlåt, utfallslåt och en axellåt till dagen därpå som jag sedan skulle instruera inför en grupp australiensare på engelska för första gången i mitt liv med Sharen som en av deltagarna på passet som skulle studera och bedömma varje rörelse jag gjorde. Lite nervös han jag bli, jag vet att jag kan bodypump och så vidare det var bara det här med de engelska termerna för bodypump och alla follow up ques, alltså typ tekniska instruktioner, som nu skulle behövas framföras på ett relativt främmande språk. Men jag kände mig samtidgt lugn inombords för jag visste att jag älskar det så pass mycket så det kan bara inte gå fel. Det kan bara inte. Jag fick "teama" med en tjej som hette Casha, hur coolt är inte det namnet btw?, alltså vi tog halva passet var som man brukar få göra då man är ny på ett ställe. Det var bara att fara hem och kolla på lesmills DVD:n och försöka ta åt sig så mycket som möjligt av deras uttryck dom använde.

D-Day. Fick en ganska dålig sömn, 5 halvsovande timmar innan det var dags vakna 04.45 för att börja ta sig till jobbet. Det var inte så mycket att göra på jobbet idag så jag slutade 12 am, kändes bra för då kunde jag komma hem och vila upp mig och ladda inför min viktigaste kväll på länge. Det kändes verkligen som nu eller aldrig och jag var verkligen beredd att satsa allt.

Klockan närmade sig och det var dags att börja åka mot Carindale, ca 15 min bort, och min fantastiska kusin Johanna ville verkligen följa med på passet och hade turligt nog lyckats komma åt en gratisbiljett till Fitness First. Det var så otroligt roligt att hon var med och hon gav mig en lugnande känsla som hjälpte mig enormt mycket då nervösiteten var framme som värst.

Gymet var stort, riktigt stort. Sharen mötte upp mig vid ingången och jag var fortfarande rätt shockad över dess storlek (gymet alltså, inte benen). Hon visade mig salen, den rymmde 60 deltagare och då behöver man inte trängas sa hon. Den var stor, med stora glasfönster runt om vilket gjorde det fullt synligt från gymet. Riktigt fräscht. Instruktörerna hade en egen scen att stå på, precis som på lesmills DVD:n, kändes proffsigt. Sen var det dags, fick träffa Casha, gå igenom passet och hur vi skulle lägga upp det - nervösiteten började komma. Men då kommer Johanna upp för trappen och ger mig ett stort leende och förde ett telepatiskt samtal likt Lilly och Marshal i tv-serien How I met your mother, "Allt kommer att gå så bra, du är så duktig så" - får en riktigt bra magkänsla efter det, vill bara starta!

Jag presenterade mig som Gus from Sweden, såg verkligen hur det lyste upp i allas ögon. Salen var gott som full, 50 stycken uppskattar jag det till utan att överdriva, varav 4 killar... Har aldrig instruerat för en sådan stor grupp tidigare. Det var inte så vanligt att det var manliga instruktörer sen nog inte heller att dom var från ett annat land. Jag fick köra igång min benlåt, från den sekund att musiken startade kände att jag var hemma. Jag har gjort många bra pass, men jag skulle vilja säga att detta var det bästa någonsin. Jag vet inte om det var att det var på engelska, den stora gruppen eller längtan som gjorde det så bra. Men jag är övertygad om att stämningen var en av dom vinnande faktorerna i alla fall. Allt flöt på så bra, det kändes som att jag stod på Helex och allt jag sa översattes automatiskt till engelska innan det lämnade min mun. Jag kunde verkligen vara mig själv, återigen en känsla som är och förblir obeskrivlig. Efter passet stannade Sharen och Casha och pratade med mig. Det första Sharen sa var att hon var fruktansvärt imponerad, att jag kommit till Australien och tagit allt i egna händer och kommit så här långt. Hon var glad att jag hade besökt henne häromdagen. Ingen av dom kunde fatta att jag kunde engelskan så bra efter 2 veckor och att jag tordes stå på scen i ett främmande land och bjuda så mycket på mig själv som jag gjorde. Sharen sa också "It was really bloody good" samt att hon ville sätta in mig på schemat så snabbt som möjligt. Hon förklarade dagen innan att det kanske skulle krävas några sådana här "tryouts" innan hon kunde säga om jag får jobba åt dom eller inte. Men jag hade banne mig lyckats övertyga henne om att jag hade det som krävdes för att få vara deras ansikte utåt och börja instruera egna pass så snabbt som möjligt. Otrolig känsla då hon sa "Congratulations Gus, you made it!" Får se när jag har nästa pass, måste in med lite licenspapper och dylikt först, jag är så lycklig. Jag får verkligen vara med om mycket här nere, mycket jag aldrig trott skulle vara möjligt.

Har hunnit prata med mor och far och berättat den goda nyheten, dom blev så stolta över mig, det betyder mycket! Älskar er! Försökte få tag i min älskling men hon svarade inte så hon lär nog läsa om det här på bloggen, älskar dig. Nu ska jag gå och lägga mig, med världens största leende på läpparna och sova ut imorgon och göra mig förberedd på alla nya äventyr och utmaningar som dyker upp.

Behöver inte skriva dagens, hela inlägget handlar om det "bästa" och det finns ingen "sämsta" en dag som denna.

Låter Buddha avsluta denna blogg.

"Today marks the start of a brave new future filled with all that your dreams can hold."